Ett väldans liv i köket och mejseln som bara försvann mitt framför ögonen?!

2008-01-27 00:42:20

Klockan var strax efter 22.00 Jag hade gått och lagt mig tidigt den kvällen för jag var så trött. Mina barn sov som stockar redan kl 21.00. Efter en stund i sängen hör jag plötsligt ett väldans liv i köket. Jag trodde det var min ena grabb som leta efter någonting eller att han skulle göra sig en macka. Jag kollade på kl och hon var då 22.30 ca. Jag ropade efter honom och frågade va han gjorde och det blev knäppt tyst. Jag låg kvar och lyssnade en stund för att invänta ett svar. Men inget svar. Jag gick upp för att titta i köket, men det var nersläkt och dörren till Kevins rum var stängt. Jag gick in i hans rum och kollade på honom, men han sov djupt. Jag tog mig en extra titt i köket, men allt var som vanligt igen. *svälj* Jag blev skraj som en baj och tände upp och satte på datorn för att hitta ngn att prata med och lugna mina nerver lite...

Nu är det juletid och spökerierna börjar igen =S
Idag fick jag och min 8-åriga son, svart på vitt att det är ngt som händer här. Han och jag satt och meckade ihop en motorcykel "meccano från 8 år) pilligt som skjutton, så jag hjälpte honom lite :) För det har jag inget emot...tycker ju det är kul =)

Det är trolleri mamma!
Iaf så fanns det en "skruvmejsel" till meckanot som jag lade åt sidan för jag behövde hjälpa till med mitt lilla finger. När jag skulle ta mejseln igen, så var den inte där. Jag frågade min son, Kevin om han hade fått den, men det hade han inte. Jag kollade på pappret vi hade, under pappret, under mattan, under sängen, muddrade mig och min son...men den var bara borta. Men herre gud, sa ja till min son. Den kan ju bara inte försvinna sådär!? Nu kan vi ju inte mecka mera...jag kollade igen... lite här o lite där..men ingeting syntes till!? Och då tänkte jag. Att om vi går ut en stund o sen tillbaka in i rummet igen och ser om den kommer att ligga där. Så jag sa till Kevin att vi går ut ur rummet en stund o kollar sen om den kommer att ligga där. I köket muddrade vi oss igen för att säkert kolla så att mejseln inte hade fastnat i våra kläder...men nej...inget!

Vi gick iaf in i rummet OCH MKT RIKTIGT där låg mejseln PÅ PAPPRET och det vi hade lyft och tittat på flera gånger...
 

Kevin, sa till mig flera gånger: Woa! Trollar du mamma!?!? Ja fick tårar i ögonen och bara satte mig ner och fattade ingenting...men som sagt det är inte förstagången ngt händer här...ska skriva om en händelse till...i morgon....

Hoppas min natt blir lugn nu bara :S skraj som en baj...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0