Tror ni på Ödet? Det gör jag!
2006-04-24 08:30:40
Hur ska jag börja?
Jag har vart detektiv i två dagar, allt för att få tag på min systers kärlek som var för 15 år sedan. Detta är en väldig tragisk historia och jag som lillasyster, måste ha en del svar. Min syster Maria omkom i en bilolycka på väg upp med sin packning till Annelie som då bodde i Eskilstuna.
Mina två dagars resa att få tag på Annelie, var och är ett mysterium. Jag lyckades hitta henne med hjälp av ödet, tro det eller ej. Allt började med de två vänner som jag lärt känna nu i sommar, Maria och Anneli Pettersson. Under denna period med tjejerna, har mycket gamla minnen dykt upp i mitt huvud angående min syster. Och så nu i dagarna har jag börjat prata med en tjej i från Eskilstuna, som är väldigt trevlig. En kväll när jag inte kunde sova, började jag fundera på mina vänner och allting. Efter en stunds tänkande lade jag ihop ett och ett, och då visade det sig att: Maria som jag lärt känna sommar, heter som min syster. Annelie hette hennes kärlek och tjejen som jag nyligen fått kontakt med kommer ifrån Eskilstuna, väldigt märkligt. Jag tänkte att detta måste betyda någonting, men kunde inte sätta fingret på det och jag fick helt enkelt gå mer ner i djupet. Det är så mycket under den period som jag inte vet någonting om och måste bara få en del svar, och de svaren har bara Annelie. Det jag minns är att Annelie hade en kompis som hette Linda precis som jag, en äldre bror och att de hade ett lite band ihop. För jag vet att Maria min syster och tjejerna spelade in ett band ihop, där de sjung och hade det kul.
Det första jag började med, var att rota i en kasse med ett hundratals kort i, det första kortet jag får tag på, är så klart ett ensamt kort på Anneli, jag satt länge och tittade på kortet och funderade på hur jag skulle gå till väga för att finna henne. Min första tanke var att jag inte kunde blanda in mamma, för det är ett sådan känsligt ämne. Tillslut fick jag nästan panik, jag hade ju inget att gå på, ett kort, ett namn och att hon bodde i Eskilstuna.
I vilket fall som helst beslutade jag mig för att ringa jag upp mamma och spela lite dum, allt för att få lite mer information. Hon nämnde att min moster hade kontakt med Annelie efter Marias död. Jag ringde upp henne och hon berättade att hon hade en gammal telefonbok liggandes, som hon där trodde att Annelies telefonnummer kunde vara och att hon hade för sig att området hon bodde i, hette Torshälla. Mycket riktigt, numret fanns och jag ringde upp detta telefonnumret, men så visade det sig att numret saknade hänvisning.
Ja, där stod jag på ruta noll igen och visste varken ut eller in. Sen kom jag att tänka på QX, ett community för dels homosexuella. Jag har själv en sida där sen några år tillbaka, en mycket trevlig sida. I vilket fall som helst, sökte jag upp tjejer från Eskilstuna och höll mig inom en viss åldersgräns, för att kanske få in en fullträff. Men inget stämde in på den Annelie jag var ute efter, jag skickade iaf. meddelande till några av tjejer som såg lämpliga, men ingen visste vem denna tjej var.
Tillslut dyker det upp en äldre kvinna från Eskilstuna på QX och jag snabbt som ögat skickade iväg ett meddelande till henne och fick tillbaka ett relativt positivt svar. Min beskrivning stämde in bra på en tjej som jobbar på RFSL i Eskilstuna och hon tyckte att jag skulle ta kontakt med henne, och det gjorde jag. Men så klart, fel tjej, men hon kände till någon som kunde vara den Annelie jag var ute efter. Hon lovade att luska i detta och ringa upp mig, om hon kom på någonting. Men så klart kunde jag inte vänta på detta och satte mig själv ner för att försöka få fatt i henne. Eniro.se blev mitt tidsfördriv för en stund och de träffas som jag kunde tänka mig nappa, noterade jag.
Det första numret jag slog, svarade en Annelie, men dock fel. Hon i alla fall, kände till en Annelie som stämde bra in på mina beskrivningar, hon nämnde också att hon heter Pettersson i efternamn, en pappa som hette Ove och att de eventuellt bor i ett område som heter Kolsta, och att han var rörmokare. Jisses! tänkte jag, Annelie Pettersson, precis som min väninna. Nu hade jag fått ännu mer att söka på och exalterad som jag var, behövde jag coola ner. Jag tog mig ett varmt bad och funderade ut på vad jag skulle säga och tänkte på att hon kanske inte alls vill veta av mig, en mycket frustrerande tanke. Nä, tänkte jag! Jag var tvungen att kliva snabbt upp ur badat för att ringa tillbaka till tjejen som gav mig efternamnet. Då nämnde hon också vad hennes mamma hette, den äldre brodern och att hon var grymt duktig på att sjunga. Allt stämde ju så bra in på min Anneli jag sökte. Det måste vara hon, tänkte jag. Innan vi lade på, sa hon att hon kunde titta i telefonkatalogen över Eskilstuna. Jag antecknade några telefonnummer som kunde stämma.
Tack du underbara Annelie som hjälpte mig med detta!
Jag fick tre telefonnummer och två av dom visade sig vara fel, så nu återstod bara ett kvar. Jag hade känslan av att detta var det rätta numret. Jag ringde upp, men fick dock inget svar. Skit! tänkte jag. Vad ska jag nu göra? Jag måste bara få tag på henne och varför det vet jag inte, men det är den där känslan som jag inte kan bli av med. I samma veva fick jag en sprängande huvudverk som inte ville släppa efter min 500 mg, panodil. Jag gick och vilade lite, men kunde inte somna. Mina barn skulle snart komma hem från skola och dagis. Pia min väninna fick hämta barnen åt mig för att jag var inte i form. Efter en stund klev jag upp och började fixa med maten, sätter på radion och, shit! Deras låt, Eva Dahlgren - Ängel i rummet. Denna låten var deras låt under den tiden de var tillsammans och att vi spelade den på min systers begravningen. Vad är detta? tänkte jag. Efter kvällens gång och jag lagt barnen, försökte jag igen på det telefonnumret jag hade kvar, men fortfarande inget svar. Nu var jag desperat. Nä, tänkte jag! Ett sista försök och jag sätter mig för att söka upp hennes pappa, Ove Pettersson från Eskilstuna och går igenom allt som stämmer bra överens på de träffar jag får upp. Tillslut fick jag napp, och ringde. BINGO! Det var hennes pappa som svarade och jag frågade artigt om han hade Annelie hemma? Men hon var tyvärr ute och repade, hon skulle sjunga på ett bröllop längre fram. Min första tanke var när jag lagt på luren. Pust och stön! Jag har hittat henne! Nu var jag helt slut i huvudet och beslutade mig för att lägga mig tidigt. Klockan var då 21.00, jag värmde lite te och skulle slå på en film i datorn. Men jag tänkte först, att jag försöker att ringa en gång till och vad händer, hon svarar!
I två timmar, poff! Tiden bara rann i väg och vi hade så mycket att säga till varandra, jag kände att vi kunde prata i evigheter om allt som hänt. Det var ett mycket känsloladdat samtal, men gud så underbart. Annelie var ju ändå det närmsta jag hade efter Maria, ja förutom mamma då, men det är inte samma sak.
Jag tackar verkligen ALLA som hjälpt mig på traven och jag tackar för den push jag har bakom mig, som jag dock inte vet vad det är. Tack, tack, tack!
Maria min syster, jag älskar dig och kommer alltid att göra. Anneli! Tack att du ville möta mig och mina ord. Det har betydigt så himla mycket för mig och hoppas en dag vi kan träffas.
Hur ska jag börja?
Jag har vart detektiv i två dagar, allt för att få tag på min systers kärlek som var för 15 år sedan. Detta är en väldig tragisk historia och jag som lillasyster, måste ha en del svar. Min syster Maria omkom i en bilolycka på väg upp med sin packning till Annelie som då bodde i Eskilstuna.
Mina två dagars resa att få tag på Annelie, var och är ett mysterium. Jag lyckades hitta henne med hjälp av ödet, tro det eller ej. Allt började med de två vänner som jag lärt känna nu i sommar, Maria och Anneli Pettersson. Under denna period med tjejerna, har mycket gamla minnen dykt upp i mitt huvud angående min syster. Och så nu i dagarna har jag börjat prata med en tjej i från Eskilstuna, som är väldigt trevlig. En kväll när jag inte kunde sova, började jag fundera på mina vänner och allting. Efter en stunds tänkande lade jag ihop ett och ett, och då visade det sig att: Maria som jag lärt känna sommar, heter som min syster. Annelie hette hennes kärlek och tjejen som jag nyligen fått kontakt med kommer ifrån Eskilstuna, väldigt märkligt. Jag tänkte att detta måste betyda någonting, men kunde inte sätta fingret på det och jag fick helt enkelt gå mer ner i djupet. Det är så mycket under den period som jag inte vet någonting om och måste bara få en del svar, och de svaren har bara Annelie. Det jag minns är att Annelie hade en kompis som hette Linda precis som jag, en äldre bror och att de hade ett lite band ihop. För jag vet att Maria min syster och tjejerna spelade in ett band ihop, där de sjung och hade det kul.
Det första jag började med, var att rota i en kasse med ett hundratals kort i, det första kortet jag får tag på, är så klart ett ensamt kort på Anneli, jag satt länge och tittade på kortet och funderade på hur jag skulle gå till väga för att finna henne. Min första tanke var att jag inte kunde blanda in mamma, för det är ett sådan känsligt ämne. Tillslut fick jag nästan panik, jag hade ju inget att gå på, ett kort, ett namn och att hon bodde i Eskilstuna.
I vilket fall som helst beslutade jag mig för att ringa jag upp mamma och spela lite dum, allt för att få lite mer information. Hon nämnde att min moster hade kontakt med Annelie efter Marias död. Jag ringde upp henne och hon berättade att hon hade en gammal telefonbok liggandes, som hon där trodde att Annelies telefonnummer kunde vara och att hon hade för sig att området hon bodde i, hette Torshälla. Mycket riktigt, numret fanns och jag ringde upp detta telefonnumret, men så visade det sig att numret saknade hänvisning.
Ja, där stod jag på ruta noll igen och visste varken ut eller in. Sen kom jag att tänka på QX, ett community för dels homosexuella. Jag har själv en sida där sen några år tillbaka, en mycket trevlig sida. I vilket fall som helst, sökte jag upp tjejer från Eskilstuna och höll mig inom en viss åldersgräns, för att kanske få in en fullträff. Men inget stämde in på den Annelie jag var ute efter, jag skickade iaf. meddelande till några av tjejer som såg lämpliga, men ingen visste vem denna tjej var.
Tillslut dyker det upp en äldre kvinna från Eskilstuna på QX och jag snabbt som ögat skickade iväg ett meddelande till henne och fick tillbaka ett relativt positivt svar. Min beskrivning stämde in bra på en tjej som jobbar på RFSL i Eskilstuna och hon tyckte att jag skulle ta kontakt med henne, och det gjorde jag. Men så klart, fel tjej, men hon kände till någon som kunde vara den Annelie jag var ute efter. Hon lovade att luska i detta och ringa upp mig, om hon kom på någonting. Men så klart kunde jag inte vänta på detta och satte mig själv ner för att försöka få fatt i henne. Eniro.se blev mitt tidsfördriv för en stund och de träffas som jag kunde tänka mig nappa, noterade jag.
Det första numret jag slog, svarade en Annelie, men dock fel. Hon i alla fall, kände till en Annelie som stämde bra in på mina beskrivningar, hon nämnde också att hon heter Pettersson i efternamn, en pappa som hette Ove och att de eventuellt bor i ett område som heter Kolsta, och att han var rörmokare. Jisses! tänkte jag, Annelie Pettersson, precis som min väninna. Nu hade jag fått ännu mer att söka på och exalterad som jag var, behövde jag coola ner. Jag tog mig ett varmt bad och funderade ut på vad jag skulle säga och tänkte på att hon kanske inte alls vill veta av mig, en mycket frustrerande tanke. Nä, tänkte jag! Jag var tvungen att kliva snabbt upp ur badat för att ringa tillbaka till tjejen som gav mig efternamnet. Då nämnde hon också vad hennes mamma hette, den äldre brodern och att hon var grymt duktig på att sjunga. Allt stämde ju så bra in på min Anneli jag sökte. Det måste vara hon, tänkte jag. Innan vi lade på, sa hon att hon kunde titta i telefonkatalogen över Eskilstuna. Jag antecknade några telefonnummer som kunde stämma.
Tack du underbara Annelie som hjälpte mig med detta!
Jag fick tre telefonnummer och två av dom visade sig vara fel, så nu återstod bara ett kvar. Jag hade känslan av att detta var det rätta numret. Jag ringde upp, men fick dock inget svar. Skit! tänkte jag. Vad ska jag nu göra? Jag måste bara få tag på henne och varför det vet jag inte, men det är den där känslan som jag inte kan bli av med. I samma veva fick jag en sprängande huvudverk som inte ville släppa efter min 500 mg, panodil. Jag gick och vilade lite, men kunde inte somna. Mina barn skulle snart komma hem från skola och dagis. Pia min väninna fick hämta barnen åt mig för att jag var inte i form. Efter en stund klev jag upp och började fixa med maten, sätter på radion och, shit! Deras låt, Eva Dahlgren - Ängel i rummet. Denna låten var deras låt under den tiden de var tillsammans och att vi spelade den på min systers begravningen. Vad är detta? tänkte jag. Efter kvällens gång och jag lagt barnen, försökte jag igen på det telefonnumret jag hade kvar, men fortfarande inget svar. Nu var jag desperat. Nä, tänkte jag! Ett sista försök och jag sätter mig för att söka upp hennes pappa, Ove Pettersson från Eskilstuna och går igenom allt som stämmer bra överens på de träffar jag får upp. Tillslut fick jag napp, och ringde. BINGO! Det var hennes pappa som svarade och jag frågade artigt om han hade Annelie hemma? Men hon var tyvärr ute och repade, hon skulle sjunga på ett bröllop längre fram. Min första tanke var när jag lagt på luren. Pust och stön! Jag har hittat henne! Nu var jag helt slut i huvudet och beslutade mig för att lägga mig tidigt. Klockan var då 21.00, jag värmde lite te och skulle slå på en film i datorn. Men jag tänkte först, att jag försöker att ringa en gång till och vad händer, hon svarar!
I två timmar, poff! Tiden bara rann i väg och vi hade så mycket att säga till varandra, jag kände att vi kunde prata i evigheter om allt som hänt. Det var ett mycket känsloladdat samtal, men gud så underbart. Annelie var ju ändå det närmsta jag hade efter Maria, ja förutom mamma då, men det är inte samma sak.
Jag tackar verkligen ALLA som hjälpt mig på traven och jag tackar för den push jag har bakom mig, som jag dock inte vet vad det är. Tack, tack, tack!
Maria min syster, jag älskar dig och kommer alltid att göra. Anneli! Tack att du ville möta mig och mina ord. Det har betydigt så himla mycket för mig och hoppas en dag vi kan träffas.
Kommentarer
Trackback
