Nu hände det IGEN

Som jag nämt i ett tidigare inlägg att det händer oförklariga saker i mitt hem, har jag äntligen lyckats filma min säck som gungar fram och tillbaka utan att någon ens har varit inne i rummet. Jag satt i telefonen med lilla mamma och fick se efter ja lagt på att säcken gungade.

Se klippet, kanske du ser någonting där!?
 





Följ min blogg med bloglovin
 - Ett lovat nöje!

Poängsätt gärna min blogg - Tack på förhand!

Kram oss!

Detta är det oförklariga som händer här

Lite kortfattat om vad som försigår här:
 
 1. Fotsteg från min säng och ut igenom hallen...
 2. CD-skivor åker i golvet...
 3. Lampan i klädkammaren tänds...
 4. Kontakter har byts ut...
 5. Granen har släckts på knepigt sätt...
 6. Krafsande på dörren flera ggr...
 7. Dörren åker upp flera ggr...
 8. Kartonger som ligger uppe på en hylla åker i golvet...
 9. Katten vaknar upp och stirrar ut genom dörren som en uggla av någonting!?
10. Ljusfenomen...
11. Studsboll som stutsar...
12. Saker försvinner...
13. Min boxningsäck åker ibland fram och tillbaka...

osv osv...

Japp vad ska man säga?
Jag är ngt härdad nu iaf...

Ett väldans liv i köket och mejseln som bara försvann mitt framför ögonen?!

2008-01-27 00:42:20

Klockan var strax efter 22.00 Jag hade gått och lagt mig tidigt den kvällen för jag var så trött. Mina barn sov som stockar redan kl 21.00. Efter en stund i sängen hör jag plötsligt ett väldans liv i köket. Jag trodde det var min ena grabb som leta efter någonting eller att han skulle göra sig en macka. Jag kollade på kl och hon var då 22.30 ca. Jag ropade efter honom och frågade va han gjorde och det blev knäppt tyst. Jag låg kvar och lyssnade en stund för att invänta ett svar. Men inget svar. Jag gick upp för att titta i köket, men det var nersläkt och dörren till Kevins rum var stängt. Jag gick in i hans rum och kollade på honom, men han sov djupt. Jag tog mig en extra titt i köket, men allt var som vanligt igen. *svälj* Jag blev skraj som en baj och tände upp och satte på datorn för att hitta ngn att prata med och lugna mina nerver lite...

Nu är det juletid och spökerierna börjar igen =S
Idag fick jag och min 8-åriga son, svart på vitt att det är ngt som händer här. Han och jag satt och meckade ihop en motorcykel "meccano från 8 år) pilligt som skjutton, så jag hjälpte honom lite :) För det har jag inget emot...tycker ju det är kul =)

Det är trolleri mamma!
Iaf så fanns det en "skruvmejsel" till meckanot som jag lade åt sidan för jag behövde hjälpa till med mitt lilla finger. När jag skulle ta mejseln igen, så var den inte där. Jag frågade min son, Kevin om han hade fått den, men det hade han inte. Jag kollade på pappret vi hade, under pappret, under mattan, under sängen, muddrade mig och min son...men den var bara borta. Men herre gud, sa ja till min son. Den kan ju bara inte försvinna sådär!? Nu kan vi ju inte mecka mera...jag kollade igen... lite här o lite där..men ingeting syntes till!? Och då tänkte jag. Att om vi går ut en stund o sen tillbaka in i rummet igen och ser om den kommer att ligga där. Så jag sa till Kevin att vi går ut ur rummet en stund o kollar sen om den kommer att ligga där. I köket muddrade vi oss igen för att säkert kolla så att mejseln inte hade fastnat i våra kläder...men nej...inget!

Vi gick iaf in i rummet OCH MKT RIKTIGT där låg mejseln PÅ PAPPRET och det vi hade lyft och tittat på flera gånger...
 

Kevin, sa till mig flera gånger: Woa! Trollar du mamma!?!? Ja fick tårar i ögonen och bara satte mig ner och fattade ingenting...men som sagt det är inte förstagången ngt händer här...ska skriva om en händelse till...i morgon....

Hoppas min natt blir lugn nu bara :S skraj som en baj...


I natt spökade det igen!

Min sambo som låg vaken i tankarnas värd, medans jag låg brevid och "Zzzz" blev skrämd av mystiska ljud.
Det knäppte över allt i rummet och det hördes som ett glas med kraft ställdes ner på bordet gämte.
Hon hörde även tunga andningsljud, som att det var någon med andningsproblem.



Sist någonting hände var på min systers födelsedag, 29 okt. (Hon har varit borta i 19 år och den 29: var hennes dag.)
Jag stod i köket och fixade med maten då någon nöp mig i armen. Ingen var där. Barnen var i rummet och min sambo var i badrummet och fixade med tvätten. Även hon kände av närvaro, som att någon höll på att grejja.



En annan kväll när min sambo skulle på toa, trodde hon att jag hade gått ut i köket. Hon hörde någon drog ut en stol. Hon gick dit för att kolla, men ingen där. Jag låg ju kvar i sängen...



Något som jag ofta  ser i barnens rum, är olika ljussken som far omkring. Ljusskenen varierar formmässigt. Ser ut som orber på något vis...svårt att förklara!?

Det finns hur mkt som helst oförklariga saker här hemma...

Under hemsidan, Det andliga Sverige, kan ni följa våra diskussioner: http://www.andligasverige.se/ men för att läsa inläggen som skrivs i forumen måste man regga sig :)

Min teori om ett liv efter döden. Mkt intressant!

2008-09-29 14:23:55

Först och främst så tror jag på ett liv efter detta, och det är  "Ett liv efter döden" min teori kommer att handla om, och jag döper den till...


ENERGIMASSAN


Kortfattat om min teori.

En själ; djur som människa består ju av olika energier och det är denna/dessa energier som efterlämnas när en kropp inte längre kan hållas kvar vid ett liv. Så denna energi måste ju blir kvar i det tomma intet, andevärlden. Denna värld har jag döpt om till den "4 Dimensionella världen". Det är i den 4D världen som man är osynlig och kan ta sig igenom saker så som väggar och murar.

Alla har ju klart sin egen tro om andevärlden och för många så har den ingen existens, vilket jag tycker är helt okej. Men dit jag vill komma är att andar, demoner och de oförklarliga händelserna som kan förekomma, är på grund av den energin som efterlämnas när någon dör.


En aura och känslor har en egen energikälla
En aura är en individs egna energimassa som vi ibland kan känna av och med hjälp av professionella fotografer kan man också få fram vår energi/aura på bild som visas i olika färgnyanser. Dessa färgnyanser är kroppens olika värmekällor.


Känslor har vi alla och blir också påverkad av andras. Vilket har med vilka känslor/energier vi utsöndrar.

En energi eller vad jag nu ska kalla det, kan visas och höras när den är som mest starkast och det blir den med hjälp av andra individers krafter. En energi fångar upp en annan energi och gör att den blir större och kraftfullare. Och det är då man kan se, känna eller höra den. Under dessa upplevelser kan man som individ känna av trött- och nerstämdhet och blir då mycket lättare mottaglig för att det kan bli en form av kommunikation. Energin vänder sig oftast till någonting som har hållit det kärt, och det kan exempelvis vara familj, släkt, vänner, saker eller någon plats som en gång haft en stor betydelse i sin levande form.

En teori om ljuset
En levande kropp behöver ljus och i detta fall är det solljuset och dens energier. Utan solens energier kan vi inte överleva. För att en energi ska få ro och kunna lämna denna plats, sägs det att den ska vandra mot ljuset. Kan det vara så att en energi som har "gått vidare mot ljuset" befinner sig i värld av samlade energimassor, vilket kanske blir själens livs-ljus?

Jag avslutar min teori med att nämna först att vi lever i en värld full av positiva och negativa energier. Ju mer positiva energier vi har desto starkare och gladare blir vi.

Vi smittar också av oss vår positiva energi till andra som kan uppfatta den som lycka. Medens negativa energier kan dra ner både positiva och negativa energier, och det är på grund av att negativa energier är dominerande, vilket man då kan få känslan av dysterhet.



Se kommentarerna här: http://blogg.aftonbladet.se/778/perma/965622/

Det spökar igen...

2007-01-25 08:38:36

Hjälp....nu får det vara nog! Jag kan ta det, men när mina barn känner av obehaget får det vara nog...

Min lille som aldrig vart mörkrädd innan har helt plötsligt blivit det. Han är rädd, mörkrädd, gråter, vaknar om nätterna och vågar inte gå på toa.

Min stora grabb säger att ngn tittar på honom om nätterna och vågar inte sova själv...

Vad gör jag!? För jag vet att mitt hem är hembesökt av ngt!? Har sett hört och varit med om en del obehagligheter...

Ngn med bra TIPS där ute...


Tror ni på Ödet? Det gör jag!

2006-04-24 08:30:40

Hur ska jag börja?

Jag har vart detektiv i två dagar, allt för att få tag på min systers kärlek som var för 15 år sedan. Detta är en väldig tragisk historia och jag som lillasyster, måste ha en del svar. Min syster Maria omkom i en bilolycka på väg upp med sin packning till Annelie som då bodde i Eskilstuna.
 
 Mina två dagars resa att få tag på Annelie, var och är ett mysterium. Jag lyckades hitta henne med hjälp av ödet, tro det eller ej. Allt började med de två vänner som jag lärt känna nu i sommar, Maria och Anneli Pettersson. Under denna period med tjejerna, har mycket gamla minnen dykt upp i mitt huvud angående min syster. Och så nu i dagarna har jag börjat prata med en tjej i från Eskilstuna, som är väldigt trevlig. En kväll när jag inte kunde sova, började jag fundera på mina vänner och allting. Efter en stunds tänkande lade jag ihop ett och ett, och då visade det sig att: Maria som jag lärt känna sommar, heter som min syster. Annelie hette hennes kärlek och tjejen som jag nyligen fått kontakt med kommer ifrån Eskilstuna, väldigt märkligt. Jag tänkte att detta måste betyda någonting, men kunde inte sätta fingret på det och jag fick helt enkelt gå mer ner i djupet. Det är så mycket under den period som jag inte vet någonting om och måste bara få en del svar, och de svaren har bara Annelie. Det jag minns är att Annelie hade en kompis som hette Linda precis som jag, en äldre bror och att de hade ett lite band ihop. För jag vet att Maria min syster och tjejerna spelade in ett band ihop, där de sjung och hade det kul.
 
 Det första jag började med, var att rota i en kasse med ett hundratals kort i, det första kortet jag får tag på, är så klart ett ensamt kort på Anneli, jag satt länge och tittade på kortet och funderade på hur jag skulle gå till väga för att finna henne. Min första tanke var att jag inte kunde blanda in mamma, för det är ett sådan känsligt ämne. Tillslut fick jag nästan panik, jag hade ju inget att gå på, ett kort, ett namn och att hon bodde i Eskilstuna.
 I vilket fall som helst beslutade jag mig för att ringa jag upp mamma och spela lite dum, allt för att få lite mer information. Hon nämnde att min moster hade kontakt med Annelie efter Marias död. Jag ringde upp henne och hon berättade att hon hade en gammal telefonbok liggandes, som hon där trodde att Annelies telefonnummer kunde vara och att hon hade för sig att området hon bodde i, hette Torshälla. Mycket riktigt, numret fanns och jag ringde upp detta telefonnumret, men så visade det sig att numret saknade hänvisning.
 
 Ja, där stod jag på ruta noll igen och visste varken ut eller in. Sen kom jag att tänka på QX, ett community för dels homosexuella. Jag har själv en sida där sen några år tillbaka, en mycket trevlig sida. I vilket fall som helst, sökte jag upp tjejer från Eskilstuna och höll mig inom en viss åldersgräns, för att kanske få in en fullträff. Men inget stämde in på den Annelie jag var ute efter, jag skickade iaf. meddelande till några av tjejer som såg lämpliga, men ingen visste vem denna tjej var.
 
 Tillslut dyker det upp en äldre kvinna från Eskilstuna på QX och jag snabbt som ögat skickade iväg ett meddelande till henne och fick tillbaka ett relativt positivt svar. Min beskrivning stämde in bra på en tjej som jobbar på RFSL i Eskilstuna och hon tyckte att jag skulle ta kontakt med henne, och det gjorde jag. Men så klart, fel tjej, men hon kände till någon som kunde vara den Annelie jag var ute efter. Hon lovade att luska i detta och ringa upp mig, om hon kom på någonting. Men så klart kunde jag inte vänta på detta och satte mig själv ner för att försöka få fatt i henne. Eniro.se blev mitt tidsfördriv för en stund och de träffas som jag kunde tänka mig nappa, noterade jag.
 
 Det första numret jag slog, svarade en Annelie, men dock fel. Hon i alla fall, kände till en Annelie som stämde bra in på mina beskrivningar, hon nämnde också att hon heter Pettersson i efternamn, en pappa som hette Ove och att de eventuellt bor i ett område som heter Kolsta, och att han var rörmokare. Jisses! tänkte jag, Annelie Pettersson, precis som min väninna. Nu hade jag fått ännu mer att söka på och exalterad som jag var, behövde jag coola ner. Jag tog mig ett varmt bad och funderade ut på vad jag skulle säga och tänkte på att hon kanske inte alls vill veta av mig, en mycket frustrerande tanke. Nä, tänkte jag! Jag var tvungen att kliva snabbt upp ur badat för att ringa tillbaka till tjejen som gav mig efternamnet. Då nämnde hon också vad hennes mamma hette, den äldre brodern och att hon var grymt duktig på att sjunga. Allt stämde ju så bra in på min Anneli jag sökte. Det måste vara hon, tänkte jag. Innan vi lade på, sa hon att hon kunde titta i telefonkatalogen över Eskilstuna. Jag antecknade några telefonnummer som kunde stämma.
 
 Tack du underbara Annelie som hjälpte mig med detta!
 Jag fick tre telefonnummer och två av dom visade sig vara fel, så nu återstod bara ett kvar. Jag hade känslan av att detta var det rätta numret. Jag ringde upp, men fick dock inget svar. Skit! tänkte jag. Vad ska jag nu göra? Jag måste bara få tag på henne och varför det vet jag inte, men det är den där känslan som jag inte kan bli av med. I samma veva fick jag en sprängande huvudverk som inte ville släppa efter min 500 mg, panodil. Jag gick och vilade lite, men kunde inte somna. Mina barn skulle snart komma hem från skola och dagis. Pia min väninna fick hämta barnen åt mig för att jag var inte i form. Efter en stund klev jag upp och började fixa med maten, sätter på radion och, shit! Deras låt, Eva Dahlgren - Ängel i rummet. Denna låten var deras låt under den tiden de var tillsammans och att vi spelade den på min systers begravningen. Vad är detta? tänkte jag. Efter kvällens gång och jag lagt barnen, försökte jag igen på det telefonnumret jag hade kvar, men fortfarande inget svar. Nu var jag desperat. Nä, tänkte jag! Ett sista försök och jag sätter mig för att söka upp hennes pappa, Ove Pettersson från Eskilstuna och går igenom allt som stämmer bra överens på de träffar jag får upp. Tillslut fick jag napp, och ringde. BINGO! Det var hennes pappa som svarade och jag frågade artigt om han hade Annelie hemma? Men hon var tyvärr ute och repade, hon skulle sjunga på ett bröllop längre fram. Min första tanke var när jag lagt på luren. Pust och stön! Jag har hittat henne! Nu var jag helt slut i huvudet och beslutade mig för att lägga mig tidigt. Klockan var då 21.00, jag värmde lite te och skulle slå på en film i datorn. Men jag tänkte först, att jag försöker att ringa en gång till och vad händer, hon svarar!
 I två timmar, poff! Tiden bara rann i väg och vi hade så mycket att säga till varandra, jag kände att vi kunde prata i evigheter om allt som hänt. Det var ett mycket känsloladdat samtal, men gud så underbart. Annelie var ju ändå det närmsta jag hade efter Maria, ja förutom mamma då, men det är inte samma sak.
 Jag tackar verkligen ALLA som hjälpt mig på traven och jag tackar för den push jag har bakom mig, som jag dock inte vet vad det är. Tack, tack, tack!
 
Maria min syster, jag älskar dig och kommer alltid att göra. Anneli! Tack att du ville möta mig och mina ord. Det har betydigt så himla mycket för mig och hoppas en dag vi kan träffas.

Return to Wendelsbergs, ghost hunting...




Inte bara spökjagning utan även lite skoj med...



Som att plaska i dammen...



...eller spela lite stenschack....



*hrmf* no coments! 
Det är rummet till höger som gubben visade sig sist och här är vi igen för att plåta nya bilder.
Vi knäppte även här ett antal och såg inget föräns vi kom hem för att redigera bilderna....



Hör och häpna...va fick vi se!?
Jo! En gumma och inte Herr Bruno själv....



Efter turen på Wendelsberg begav vi oss hem igen och här hamnade jag :)) crasch bom bang!
Mölnlyckeraset!



Och sist men inte minst! Planet No Ware....




KRAM Linda & Laila // LL's ÄVENTYR

Bruno Wendel "spöket" & Planet No ware 30 maj -08

Här börjar äventyret för L&L, 30 juni -08. Vi garanterar massa kul & galenskap!


Musikskolan Wendelsberg.
Det rycktas om att skolan är hembesökt av Bruno Wendel från 1800-talet  och vi fick för oss att kolla upp detta kl. 23.00 på natten. Första bilden är taget framifrån av skolan. Det finns inte en kotte varken i området eller inne på skolan.

image1


Vi bestämde oss för att sätta oss bakom huset och knäppa bilder för att ev. fånga upp nga spöken.
Men inget resultat :(
Efter att vi hade behandlat bilden dök det upp en okänd man i fönstret...se den andra bilden!!!

image8


Vem är mannen i fönster?
Är det husets välomtalade spöke Bruno Wendel? (Risken finns att bilden är för mörk på vissa skärmar)

image9
Jag L1  fick gåshud när jag fick se denna bilden och gubben i fönstret. Ringde fort in min granne för att göra en extra koll. Hon sa direkt att det står en gubbe där. Jag sa inget om det innan, utan sa att hon får se själv...


På väg ifrån "spökrundan" hittade vi ngt som vi tyckte va mkt kul. En kundvagn :D Självklart kunnde vi inte hålla fingrarna borta och tog oss en liten runda :P

image5

Jag tänkte för en hundradels sekund att vi kommer vurpa omkull närsomhelst och mycket riktigt. !!PLADASK!! Jag låg med benen rätt upp och asgarvade medans jag hörde L2 duns, duns och pladask i backen...HAHAHAHA...där låg hon raklång i backen, vilken syn....att jag inte dogg av garv!!!


Tillbaka till Planet No ware. Jag ska längre fram förklara varför jag kallar just denna plats för "Planet No ware" :P Det är bara jag och mina vilda fantasier som kan få till det på allt konstigt sätt ;-)

image4

Här slutar iaf denna turen. Hem, nana och ladda inför nästa äventyr ;-) Må gott vänner <3



DETALJBILDER FRÅN DAGEN

18 miljonersprojekt :S why lixom!?
 

Musikskolan i Mölnlycke. Taket är enormt vackert :)


//L&L's äventyr!

RSS 2.0